Förra helgen 3/5-5/5 så var vi ute och seglade i Barriärrevet bland Whitsunday öarna. Vår segelbåt hette ”Spank me” (otroligt fult och töntigt namn) och den var en gammal tävlingsbåt. Det fick plats 26 personer på båten och majoriteten som åkte med var tyskar… lite tråkigt ibland när de pratar tyska med varandra och man inte förstår vad de säger, men vi var mest med Charlotte och Jakob som vi åkte med på Fraser Island.
En karta på hur vi åkte.Vår båt.Våran säng (bakom mig) och en av de som jobbade på båten.
Det var mycket bergiga öar och grönt vatten vi seglade runt i. Vi var oftast på båten eller snorklade i vattnet, men en gång stannade vi till på en ö och vandrade bort till Whitehaven beach som har kritvit sand. Stranden hade så fina korn att man kunde borsta/slipa tänderna med den vilket vi också gjorde, kändes lite konstigt men det verkade fungera.
Snorklingen runt öarna var jätte häftiga! Man såg många färgglada fiskar och vi såg bl.a. Nemo och Doris från filmen Hitta Nemo. Själva korallerna i revet var dock inte så färgglada som jag trodde de skulle vara, ibland kunde man se en färgglad men för de mesta var de lite gråblekta. Ledarna visste hur de skulle kalla till sig fiskarna med mat o.s.v. så runt deras lilla gummibåt simmade massvis med fiskar. Fanns en riktigt stor fisk de kalla de för Georgie, den var så van med människor så man kunde klappa den. Riktigt coolt när det kom ett stim med fiskar och man var mitt inne i stimmet och ingen av fiskarna verkade ens bry sig.
Sista snorklingen skulle vi leta extra mycket efter havssköldpaddor. Jag och Hedvig råkade komma iväg lite från gruppen med strömmen så guiden plockade upp oss i gummibåten och körde tillbaka oss till där vi började snorkla. När vi satt i båten med honom såg vi de andra från båten gick över till andra sidan av ett litet sanddyn i vattnet. Guiden blev inte så glad av detta och svor lite för sig själv, anledningen till detta var att det kunde finnas hajar på den sidan. Så han släppte av oss och åkte till de andra. Jag och Hedvig fortsatte sökandet på sköldpaddorna och började nästan ge upp lite eftersom vi sökt i ca. en timme. Plötslig såg jag en och blev jätteexalterad gick upp mot ytan och plaskade medans jag försökte göra sköldpaddstecknet vi hade lärt oss med händerna. Hedvig simmade snabbt över till mig och vi såg den ca. 1 meter långa sköldpaddan ligga bland några koraller och vila. Vi simmade runt och bara tittade ett långt tag, dök även ner till den och klappade på den. Sköldpaddan låg där nere och vilade ett ganska långt tag med helt plötsligt simmade den upp mot ytan och vi kunde simma precis bredvid den och klappa den. Fick nästan lust att hålla i den i och med att den var så nära, men i och med att vi inte var säkra på om ens man fick röra vid sköldpaddorna så höll vi ändå lite avstånd. Sedan när vi kom upp på båten fick vi höra att de som hade simmat iväg till andra sidan ön hade varit 20 meter från en 3,5 meter(!!!) lång haj, så guiden hade ganska bråttom att få upp alla ur vattnet. Hajen var inte jätte farlig men om den kände sig hotad kunde den attackera tillbaka.
En gigantisk spindel vi hittade på en av öarna.Vi hade tyvärr ingen undervattenskamera att fota med men lyckades ändå få en bild på två fiskar från båten. Annars här nedanför finns en bild från en kille i våran grupp som lyckades ta en bild på havssköldpaddan:
Whitsundays är verkligen värt att åka till och trotts att vår båt nu hette Spank Me var resan och båten väldigt bra. Crewet var väldigt roliga och erfarna, kaptenen hade seglat med båten i 25 års tid. Så det var helt klart värt pengarna.
/Lisa